Batteriprocessen: Från inlämning till återvinning

Alkaliska batterier

Utsorterade alkaliska batterier klassas inte som farligt avfall. När batterierna kommer in krossas dem, och deras metallhölje etc. separeras från den svarta massan. Metallhöljet (järn) utgör ca 20% av batteriets vikt och återvinns. Den svarta massan skickas till ett metallurgföretag (dvs ett smältverk) där den går igenom en s.k. Waelz-process där man utvinner materialets zinkoxid. Som restprodukt från Waelz-processen fås ett material som innehåller bl.a. manganoxid och järn. Detta används på olika sätt som fyllnadsmaterial eller konstruktionsmaterial men får enligt lagstiftning inte räknas in i materialåtervinningen. Återvinningsgraden för alkaliska batterier ligger på 50–55%, och det lagstadgade kravet är på 50%.

Det här innehåller ett alkaliskt batteri:

Mangan (katod): 37%

Järn: 23%

Zink (anod): 16%

Papper och plast: 24%

Nickelkadmiumbatterier

När batterierna kommer in krossas dem, och deras metallhölje etc. separeras från den svarta massan. Metallhöljet återvinns. Den svarta massan behandlas i en hydrometallurgisk process som får ut materialets nickelhydroxid, nickeljärnlegering och kadmiumkarbonat. Nickelhydroxid klassas som ett farligt ämne, men säljs vidare för att kunna användas igen i nya produkter. Kadmiumkarbonat klassas även det som ett farligt ämne och behandlas slutligen som deponiavfall, eftersom användningen av kadmium är förbjuden i Europa sedan 2010. Det sista avfallet som blir kvar efter återvinningsprocessen tas om hand av godkända mottagare för deponi eller förbränning. Återvinningsgraden för nickelkadmiumbatterier ligger på 75–79%, och det lagstadgade kravet är på 75%.

Det här innehåller ett nickelkadmiumbatteri:

Järn: 40%

Nickel: 22%

Kadmium: 15%

Papper och plast: 23%

Litium- och litiumjonbatterier

När batterierna kommer in krossas dem, och deras metallhölje etc. separeras från den svarta massan. Metallhöljet återvinns. Den svarta massan behandlas i en hydrometallurgisk process som får ut materialets kobolthydroxid, kopparhydroxid, nickelhydroxid, manganhydroxid och aluminium. Kobolthydroxiden skickas vidare för ytterligare kemisk behandling, medan de andra ämnena säljs till olika smältverk och blir till nya råmaterial. Det sista avfallet som blir kvar efter återvinningsprocessen tas om hand av godkända mottagare för deponi eller förbränning. Idag separeras inte litium från manganen eller aluminiumet. Återvinningsgraden för litium- och litiumjonbatterier ligger på 50–61%, och det lagstadgade kravet är på 50%.

Det här innehåller ett litiumjon-batteri:

Aluminium: 15-25%

Koppar: 5-15%

Litium: 1-10%

Kobolt: 1-15%

Nickel: 1-15%

Järn: 1-20%

Papper och plast: 6-15%

Nickelmetallhydridbatterier

Nickelmetallhydridbatterier klassas inte som farligt avfall så länge de är intakta och hela. Batterierna skickas först till ett lager och transporteras därefter vidare till ett metallurgföretag som använder en termometallurgisk process för att utvinna metaller ur materialet. Ferromangan (en järnlegering bestående av järn och mangan) och zinkoxid säljs vidare, medan slagget blir till deponiavfall. Återvinningsgraden för nickelmetallhydridbatterier ligger på 50–60%, och det lagstadgade kravet är på 50%.

Det här innehåller ett nickelmetallhydridbatteri:

Nickel: 33%

Järn: 30%

Lantanid: 10%

Kobolt: 3%

Mangan: 1%

Zink: 1%

Knappcellsbatterier

Knappcellsbatterier kan ha olika kemiskt innehåll, till exempel litium eller silveroxid. Knappcellsbatterier som innehåller kvicksilver säljs inte längre men kan ändå återfinnas bland inlämnade batterier, vilket är varför man klassar knappcellsbatterier som farligt avfall. Batterierna lagras, och transporteras sedan vidare till en annan anläggning där de genomgår ett slags termometallurgisk process som utvinner metalliskt råmaterial. Järn och mangan bildar ferromangan som sälj som ny råvara. Zinken avdunstar från materialet och utvinns i en zinkkondensor. Dessa produkter säljs sedan vidare. Eventuellt kvicksilver avdunstar också i hög temperatur och separeras sedan till rent kvicksilver. Kvicksilver som finns kvar i gasform renas i filter och slutligen samlas allt utvunnet kvicksilver i en slutförvaring i saltgruvor. Slagget blir också det till deponiavfall. Återvinningsgraden för knappcellsbatterier ligger på 50–84% och det svenska målet på 98% särskilt omhändertagande av kvicksilver uppfylls.

Blybatterier

När batterierna kommer till anläggningen töms de på svavelsyra, som genom tillförseln av natriumhydroxid kan neutraliseras till vatten. Blycellen matas in i en masugn. I denna termometallurgiska process utvinns bly, skärsten och slagg. Blyet legeras och säljs vidare, medan slagget och skärstenen deponeras i Boliden-Bergsöes egna deponianläggning. Återvinningsgraden för blybatterier ligger på 65–74%, och det lagstadgade kravet är på 65%.