Så funkar återvinningen

Återvinning av elektronik – så funkar det!

Att samla in och återvinna el- och elektronikprodukter samt batterier är avgörande i ett samhälle som gör största möjliga nytta av de resurser och material som redan finns, för att därmed minska sin gemensamma påverkan på miljö och klimat. Dessutom är det viktigt att avfall som inte kan återvinnas ännu samlas in och tas om hand på rätt sätt.

Vi är bra på återvinning i Sverige, men en hel del jobb återstår innan vi är så bra som vi behöver vara. Framförallt när det gäller insamlingsgraden samt effektiviteten och noggrannheten när det gäller att sortera och separera olika material. 

Den återvinning som El-Kretsen sysslar med idag sker i flera sorteringssteg. Först förbehandlas och saneras det som samlats in, för att sortera bort farliga ämnen. Och sedan tas batterier och andra miljöfarliga komponenter ur prylarna.

Därefter plockas de insamlade produkterna isär och delarna sorteras efter de material de är gjorda av. Därefter finfördelas de för att kunna återvinnas på olika sätt. Vissa material kan exempelvis användas som råvara igen, medan andra blir energi i fjärrvärmeverk.

Film: första steget i återvinningsprocessen

95%

Hur återvinner man mobiler?

Visste du att det ligger närmare 25 miljoner uttjänta mobiltelefoner och skräpar i hem och på arbetsplatser i Sverige? Men gamla mobiler kan ofta säljas – och trasiga eller uttjänta mobiler ska lämnas in till kommunens återvinningscentral, andra insamlingsställen för elektronikavfall – eller till en butik i samband med att man köper en ny telefon.

När mobiler väl hamnar på återvinningen händer följande: 

  • Mobilen plockas isär för att särskilja delarna i den – som batteri, hölje och kretskort. De olika komponenterna hanteras i specifika processer för att ta hand om miljöfarliga ämnen samt utvinna de små mängder ädelmetaller som kan finnas i mobilen, till exempel guld.
  • Det som blir kvar fragmenteras, vilket innebär att det slås sönder till småbitar och sorteras i olika högar av plast, metall och glas.
  • Materialet skickas sedan vidare till olika behandlingsanläggningar.

Vissa plaster kan återvinnas, medan andra går till förbränning i fjärrvärmeverk. Plast som innehåller farliga ämnen förbränns vid extremt hög temperatur i anläggningar där rökgasen kan filtreras noggrant.

Metall skickas till smältverk, där man också kan separera olika metaller. Därefter kan metallen användas på nytt – och ofta blandas den med ”ny” metall från gruvor.

Läs mer i vår broschyr ”Vad händer med min gamla telefon?”

Batteriåtervinning – hur går det till?

El-Kretsen har ungefär 5 000 batteriholkar. Tillsammans med inbyggda batterier som tas ut ur insamlade produkter samlar vi årligen in cirka 3000 ton batterier. Alla batterier förbehandlas innan dess material går vidare för omhändertagande eller materialåtervinning.

  • Som ett första steg sorterar man ut knappcellsbatterier, eftersom många av dem fortfarande kan innehålla kvicksilver. 
  • Batterierna sorteras sedan efter storlek och innehåll. Vissa batterier, som kadmiumbatterier, sorteras för att fasas ut ur kretsloppet. Andra, som exempelvis litiumbatterier, skickas vidare till materialåtervinning.
  • Det som blir kvar krossas i slutna system till olika fraktioner. Metall och plast sorteras ut för återvinning, medan organiskt material tas om hand som farligt avfall.

Vanliga batterityper:

Alkaliska batterier är den vanligaste typen av engångsbatterier och de används till exempel i brandvarnare, fjärrkontroller och olika leksaker. Framförallt återvinner man metallhöljet runt batteriet samt en stor del av zinken som finns inuti det. Man forskar dock på hur man kan ta tillvara på ännu fler delar av batteriet.

Det finns flera slags litiumbatterier, men de vanligaste är primärlitium, som inte går att ladda upp, och litiumjon, som är uppladdningsbara.

Primärlitiumbatterierna är ovanliga men finns i klockor, datorer och leksaker. De är alltså ganska små – och därför svåra att återvinna. Därför gör man ny energi av dem istället. Litiumjonbatterier sitter bland annat i laptops, telefoner, spel samt i eldrivna fordon – och 90% av de vanligaste litiumbatterierna går att återvinna.

Kadmium är en farlig tungmetall, därför är det bra att kadmiumbatterier ersätts av bättre batterityper, som litiumjonbatterier, i allt större utsträckning. Men kadmiumbatterier dyker ändå upp i insamlingen eftersom de kan finnas i äldre datorer, telefoner och verktyg.

När man slutade använda kadmiumbatterier, ersattes de av nickelmetallhybridbatterier som inte innehåller tungmetaller. De är ofta uppladdningsbara och kan se ut som vanliga stavformade alkaliska batterier. Dessutom är de återvinningsbara till 90%.

Blybatterier är vanliga i bilar, men kan också finnas i trädgårdsredskap och mopeder. De lämnas in till en återvinningscentral eller till en butik eller mack i samband med att du köper ett nytt batteri där.

Blybatterier som kommer till återvinningsanläggningen töms först på svavelsyra, som neutraliseras till vatten när man tillför natriumhydroxid. Blycellen matas sedan in i en masugn, vilket gör att man kan utvinna bly, skärsten och slagg ur den. Blyet säljs vidare, medan slagget och skärstenen deponeras i Boliden-Bergsöes deponianläggning. Återvinningsgraden för blybatterier ligger på 65–74%, och det lagstadgade kravet är på 65%.

När elbilsbatterier kommer till återvinningsanläggningen packas det i en säker transportlåda och forslas vidare av en utbildad transportör, för att tömmas på ström. Och om möjligt ser man till att använda strömmen som finns kvar i det.

Sedan plockas batteriet isär manuellt. De olika komponenterna sorteras och behandlas, så att så mycket som möjligt av materialet kan tas om hand. Det material som inte går att återanvända återvinns eller tas om hand på bästa sätt utifrån miljömässiga krav.

Dessa batterier är oftast små runda knappcellsbatterier – och kvicksilver är en tungmetall som är skadlig för miljö och hälsa. Därför är det förbjudet att sälja batterier som innehåller mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver. Dock är det fortfarande tillåtet att sälja de kvicksilverbatterier som finns i lager.

El-Kretsen samlar in och sorterar ut kvicksilverbatterier för att fasa ut kvicksilvret ur kretsloppet. Och i genomsnitt finns 0,5 kilo batterier som innehåller kvicksilver i varje ton insamlade batterier.

Alla kvicksilverhaltiga batterier som El-Kretsen samlar in skickas till Fortum Waste Solutions i Kumla där de mellanlagras i väntan på hantering och stabilisering av kvicksilvret för att i nästa skede slutförvaras. Bland annat används tidigare saltgruvor i Tyskland för slutförvar, eftersom underjordsförvaring inte finns i Sverige ännu.

Diverse elektronik – det mesta vi samlar in

Ungefär hälften av allt elektronikavfall hör till den här gruppen och vi samlar in ungefär 80 000 ton varje år. Här ingår till exempel TV-apparater, dammsugare och leksaker. Men även mobiltelefoner, som dock sorteras ut och tas om hand för sig efter att de kommit till återvinningsanläggningen.

  • Produkterna samlas in och förbehandlas på flera olika platser i landet, för att undvika onödiga transporter. Därefter vägs och registreras de.
  • Sedan sorteras avfallet, till stor del för hand. TV-apparater och bildskärmar plockas isär. Kretskort och andra komponenter som innehåller sällsynta metaller går till särskild återvinning. Farligt avfall och batterier sorteras bort.
  • Det avfall som återstår sorteras efter de material som det innehåller.
  • Materialet krossas och finfördelas, så att olika metaller och plaster kan separeras  som sedan skickas vidare till materialåtervinning. 

Så här går det till att återvinna lampor och lysrör

Hovmantorp i Småland är en riktig metropol. I alla fall när det gäller återvinning. Dit, och närmare bestämt till Remondis, kommer nämligen de närmare 3 000 ton ljuskällor som El-Kretsen samlar in varje år.

  • Vid ankomsten till Hovmantorp vägs och registreras avfallet.
  • Avfallet krossas sedan i ett slutet system och materialet passerar ett bad där lyspulvret från lågenergilampor och lysrör sjunker till botten och kan sorteras ut, eftersom det innehåller kvicksilver. Det tas om hand separat och tas ur kretsloppet.
  • Det krossade materialet sorteras som glas eller metall och går sedan till återvinning.

Återvinning av vitvaror

Varje år tar El-Kretsen hand om cirka 33 000 ton stora vitvaror – till exempel tvättmaskiner, torktumlare, diskmaskiner och spisar. Dock hör inte kylar och frysar hit, eftersom de måste tas om hand på särskilda sätt – vilket du kan läsa mer om nedan.

  • När avfallet kommer till anläggningen vägs och registreras det.
  • Miljöfarliga ämnen avlägsnas och därefter krossas materialet som är kvar.
  • Krosset sorteras i metall, glas och plast– och skickas sedan vidare för att materialåtervinnas.

Kylskåp och frysar återvinns för sig

Varje år samlar El-Kretsen in cirka 27 000 kylar och frysar – varav nästan hälften är så gamla att de innehåller freoner, som är förbjudna sedan 1995. Så för att inte ta onödiga risker hanteras alla kylmöbler i en egen process där freoner kan tas om hand i slutna system.

  • Först vägs och registreras avfallet.
  • Sedan tar man bort farligt avfall – som freoner, men även olja och kylkretsar – i en noggrann process.
  • Därefter töms skåpen på löst innehåll som hyllor och lådor, som sedan sorteras som glas eller plast.
  • Materialet krossas sedan i ett slutet system där olika materialslag separeras. Om det frigörs freoner från isoleringsmaterial, sugs den ut till en särskild behållare.

Att återvinna solpaneler och solceller

Solpaneler räknas också som elektronikavfall, men mängden återvunna solpaneler i Sverige är fortfarande ganska liten. Framförallt om man jämför med länder som Frankrike och Italien. Det beror helt enkelt på att det än så länge inte finns så många uttjänta solceller och -paneler att tillgå här.

Idag, i väntan på att mängden insamlat material ska öka och utvecklingen på området ska följa efter, går återvinningen av solpaneler till såhär:

  • Solpanelerna samlas in och transporteras till återvinningsanläggningen där de demonteras.
  • Därefter sorteras de olika delarna och miljöfarliga komponenter plockas bort.
  • De kvarvarande beståndsdelarna fördelas efter innehåll. De som kan materialåtervinnas förädlas till ny råvara och de som inte kan användas på nytt används till energiproduktion.

Fördjupa dig i ämnet