En cirkulär omställning är ett systemskifte i ordets rätta bemärkelse. Den linjära ekonomin sätter ramar och spelregler för företag, organisationer samhälle och konsumenter. Och för att ändra på ett sådant system krävs omfattande och gemensamma insatser på alla nivåer.

Ny och ändrad lagstiftning kommer spela en avgörande roll. Och även om insatser från myndigheter och politiskt håll redan förekommer, krävs mer omfattande sådana.

Nya affärsmodeller och sätt att konsumera (eller inte konsumera)

En cirkulär omställning kommer innebära en förflyttning från att vara konsument  (”förbrukare”) till att bli användare. För i en cirkulär ekonomi är det centralt att hyra eller köpa begagnat när man behöver något, samt att flera användare delar på saker.

Det gör förstås att existerande företag kommer behöva ställa om sina verksamheter, medan fler nya och cirkulärt anpassade företag dyker upp. Ett cirkulärt system kommer också kräva att olika verksamheter samverkar mer, eftersom delarna i ett sådant system ger näring åt varandra i mer komplexa flöden än i en linjär ekonomi.

Produkter och priser

Produkter måste också anpassas till en cirkulär ekonomi. Och hit räknas både en mer hållbar produktion och mer hållbara materialval. Prylar behöver alltså designas för att kunna tillverkas av återvunna material samt för att hålla länge och kunna uppgraderas, repareras och återvinnas.

En annan aspekt, som diskuteras en hel del inom politiken, är prissättningen av varor och tjänster. Och frågorna som lyfts kretsar då ofta kring att priset på en produkt inte speglar dess miljöpåverkan. Vissa menar att en prissättning som även tar hänsyn till produkters avtryck skulle kunna bidra till att driva på en cirkulär omställning.

Mer insamling och materialåtervinning

Att prata i termer av ”elavfall” är egentligen lite missvisande. Helt enkelt för att vi i Sverige kommit så pass långt inom den del av den cirkulära omställningen som berör insamling och återvinning av elprodukter och batterier. Men samtidigt behöver vi sluta kretsloppet och få in allt material i återvinningsflödet. Inte minst eftersom efterfrågan på basmetaller, batterimaterial och kritiska råvaror kommer öka globalt i och med teknikutvecklingen och en ökande elektrifiering i samhället.

I takt med bättre levnadsstandard och växande befolkning, ökar mängden elektroniska produkter – som har stor negativ påverkan på klimat och miljö, eftersom tillverkningen av dem är resurs- och utsläppsintensiv. Därför är en omställning i elektronikbranschen avgörande för den cirkulära utvecklingen i stort. 

I en cirkulär ekonomi kan man se på tillverkningen av en produkt som en trappa, där produktens värde ökar för varje steg som tas mot färdigställande – och minskar för varje steg på väg mot materialåtervinning. Därför försöker man förebygga avfall samt hålla kvar produkter och material så högt upp i “trappan” som möjligt.

Det bästa är om prylar används länge i befintlig form av en eller flera användare. Därefter kan de renoveras eller uppgraderas till bra skick och säljas igen. Som ett led i att uppmana till en cirkulär omställning har EU lagt fram initiativet ‘Ecodesign for Sustainable Products Regulation’ (ESPR) och som troligen kommer antas under 2024. Målet är att minska resursslöseri genom ökade krav på produkter – till exempel kring energieffektivitet, återvinning och reparation, utsläpp, innehåll samt information.

Men ännu är vi inte riktigt där, så om produkten inte går att reparera bör den plockas isär, så att delarna kan användas i nya prylar. Och om det inte går, så återstår slutligen materialåtervinning – vilket är särskilt viktigt när det gäller elektronik och batterier. Dels för att elektronik och batterier förorenar, och dels för att de ofta innehåller värdefulla ämnen som riskerar att gå till spillo. Framställningen av dem innebär stor påverkan och är dessutom ofta förenad med risker kring hälsa, arbetsförhållanden samt mänskliga rättigheter.

Växthusgasutsläpp från en vanlig smartphone