Så funkar det
Mobiltelefonen är en av våra vanligaste elektronikprodukter – och bara i Sverige säljs ungefär 3,5 miljoner stycken varje år. Men vad är mobiltelefoner gjorda av – och var kommer materialet från? Och hur går återvinningen till, när vi pratat klart i dem?
Innehåll och material kan variera något mellan olika modeller, även om mobiltelefoner är relativt lika. Här är materialinnehållet i en Samsung Galaxy Note 8, som väger 195 gram.
Olika länder kommer materialen ifrån
Komplexa produkter kräver många olika material, som alla har unika egenskaper. Och vissa av dem är metaller som bara finns på några få platser i världen. Därför har materialen i en mobiltelefon sina ursprung i åtminstone tjugo olika länder. Ofta i sådana som inte har någon utvecklad lagstiftning när det gäller miljö eller sociala aspekter.
Flera av de ämnen som ingår i telefoner är dessutom farliga för människor, djur och miljö. Men strängare lagar, krav från kunder, ny kunskap och teknikutveckling driver utvecklingen framåt. Bland annat har tillverkarna under de senaste åren ersatt en del skadliga ämnen – som beryllium, kvicksilver, bly, arsenik, polyvinylklorid (PVC) och bromerade flamskydd (BFRs).
Det har gjorts flera livscykelanalyser på mobiltelefoner, för att undersöka var den största miljöbelastningen uppstår. Och studierna visar att den finns i tillverkningen. Närmare bestämt när råmaterialet tas fram. Gruvdrift kräver mycket energi och skapar 86 kilo gruvavfall per mobiltelefon, enligt en studie.
När mobiltelefonerna väl hamnar på återvinningen hamnar de tillsammans med TV-apparater, dammsugare och mycket mer i gruppen ”diverse elektronik”. Sedan går de genom en förbehandlingsprocess, där produkterna rensas produkterna från farligt avfall som batterier, oljor och kvicksilver. Men man separerar även ut värdefulla material, som kretskort. Det som blir kvar åker sedan vidare till fragmentering där materialet slås sönder till små bitar. På så sätt förvandlas det som är kvar av mobilen till olika högar av plast, metall och glas.
Därefter skickas materialet vidare till olika behandlingsanläggningar. En del plast kan materialåtervinnas medan en del går till förbränning på fjärrvärmeverk. De plaster som innehåller farliga ämnen förbränns vid speciella anläggningar i extremt höga temperaturer och där rökgasen filtreras i flera steg. Metall går till smältverk. Och genom att smälta ner exempelvis kretskort går det att separera olika metaller.
Vi använder faktiskt mobiler allt längre innan de byts ut. Och begagnade mobiler säljs ofta privat, eller byts in i butiker. I det sistnämnda fallet går man igenom dem och kollar deras skick. Och de som fungerar säljs på andrahandsmarknaden. Nyare modeller kan ofta säljas i Norden, medan äldre säljs i andra europeiska länder.
Men även om trenden går mot längre användning och mer återvinning, så måste vi bli ännu bättre på att lämna in uttjänta telefoner. Faktum är att det ligger mellan 20 och 25 miljoner mobiltelefoner i svenska hem och kontor som väntar på att återvinnas.
Gamla mobiltelefoner kan lämnas till kommunens återvinningscentral eller andra kommunala insamlingsplatser för elektronikavfall. Det går också att lämna sin gamla telefon till en butik i samband med att man köper en ny.
