Cirkulär ekonomi
Alla elektroniska prylar som vi omger oss med innehåller ofantligt många ämnen och material som förädlats till komponenter och slutligen satts samman till en produkt. Och här kan du följa elprodukternas livscykel – från idéstadie till återvinning och återanvändning.
För att öka återvinningsgrad och effektivitet krävs det att tillverkare tar hänsyn till återvinningsfasen redan när produkten designas och produceras. Detta är ett relativt nytt tankesätt, men det finns en tydlig potential i att återvinna mer material än i dag.
Den största miljöbelastningen som en elprodukt ger upphov till finns oftast i tillverkningsfasen. Vissa material utvinns bara på några få ställen på jorden och det kan krävas tusentals kilo uppbruten bergmassa för att utvinna ett enda kilo av ett visst grundämne.
Ju längre livslängd, desto mindre miljöbelastning.
Det är klokt att använda en produkt så länge som möjligt. Ju längre livslängd, desto mindre miljöbelastning. Det är en generell regel, med det finns undantag. Gamla energislösande produkter som exempelvis kylskåp, där användningsfasen står för en större del av miljöbelastningen, kan vara ett sådant.
Återbruk innebär att en produkt får nytt liv hos någon annan. Till exempel via Blocket och Tradera, eller El-Kretsens insamling – vilket dock sker i mindre utsträckning.
El-Kretsen hämtar stora volymer gamla elprodukter i varje kommun. Återvinningen sker sedan på olika platser i landet beroende på vad det är för produkter. Vår roll är att koppla ihop allt och se till att prylarna hamnar rätt. Ibland blir det långa transporter, men ur miljöperspektiv är det värt det eftersom återvinning innebär en så pass betydande minskning av miljöpåverkan generellt.
Två procent av det vi samlar in skickas till vår analysanläggning i Arboga. Där tar vi reda på hur gamla produkterna är, vad för slags produkter de är och vad de innehåller. Det ger oss information som är värdefull i återvinningen.
Vi vet att tillverkningsfasen ofta står för en elprodukts huvudsakliga miljöbelastning. Dessutom vet vi att rena metaller kan användas hur många gånger som helst utan att tappa kvalitet. Och även plaster kan återvinnas. Idag återvinner vi drygt 80 procent av allt som kommer till oss. Det är bra, men behöver bli ännu bättre.
Självklart går det åt energi i återvinningsfasen, men mycket mindre än när man bryter råvaror. Den största positiva effekten av återvinning är en minskad negativ påverkan från gruvdrift och oljeborrning.
Material som inte kan återvinnas eller när materialåtervinning är för dyrt jämfört med miljönyttan, kan användas för att ersätta andra material. Till exempel som förtäckning av deponier eller fyllnadsmaterial vid vägbyggen.
Det mesta som inte materialåtervinns bränns för att producera fjärrvärme. I Sverige, där vi behöver mycket värme, finns brist på brännbart material. I grunden är det bra, eftersom det betyder att vi återvinner mycket. Och för att lösa underskottet importerar många kommuner sopor. Det är ett bra bränsle, givet att det som kan materialåtervinnas är utrensat och att reningen håller hög nivå.
Deponi är något man vill undvika, eftersom det innebär att man slutförvarar material som inte går att återvinna genom att gräva ner det. Men vissa ämnen, som kvicksilver, måste deponeras eftersom de enligt lag ska fasas ut ur kretsloppet. Annat som deponeras kan vara sten eller betongmaterial, som exempelvis kan fungera som vikter i vitvaror.