Så kan vi skapa slutna kretslopp
Antalet elektroniska produkter ökar i takt med en växande världsbefolkning och allt bättre levnadsstandard. Det ger upphov till runt 50 miljoner ton elavfall per år. Idag materialåtervinner vi i Sverige drygt 80 % av det elavfall vi samlar in. Det är världsklass, men vi kan inte nöja oss förrän allt som produceras också samlas in och återvinns. Men vad är det som står i vägen för att man ska kunna göra det?
Antalet elektroniska produkter ökar i takt med en växande världsbefolkning och allt bättre levnadsstandard. Det ger upphov till runt 50 miljoner ton elavfall per år. Idag materialåtervinner vi i Sverige drygt 80 % av det elavfall vi samlar in. Det är världsklass, men vi kan inte nöja oss förrän allt som produceras också samlas in och återvinns. Men vad är det som står i vägen för att man ska kunna göra det?
Den teknik som redan finns måste effektiviseras och förfinas, samtidigt som nya teknologier behöver tas fram. Men när de tekniska lösningarna som behövs är på plats måste det också vara ekonomiskt försvarbart att använda dem. Ibland kan till exempel energin som går åt för att få fram en viss mängd metall ur en legering kosta mer än vad man kan tjäna på det återvunna materialet. Det måste helt enkelt finnas ekonomiska incitament för återvinning, även om alla är överens om att återvunnet material är att föredra.
Ju färre och renare material elektronikprodukter består av, desto enklare blir det att återvinna dem.
Nästan alla metaller materialåtervinns idag. Men inte alltid till sin ursprungliga form. För vissa metaller försämras kvalitetsmässigt i återvinningsprocessen. Och ofta handlar det om de som förekommer i små doser, sammansmälta med andra metaller. De kallas legeringar och är vanliga i exempelvis kretskort. På liknande sätt fungerar det med plaster, vars egenskaper ändras för varje tillsats.
Så ju färre och renare material elektronikprodukter består av, desto enklare blir det att återvinna dem. Återvinningsprocesser bygger nämligen oftast på att man slår eller tuggar sönder avfall och sorterar det i olika material. Och det blir svårare i takt med att man använder fler ihoplimmade plaster och allt tunnare metallegeringar samt när elektronik integreras i andra material, som textilier.
I Sverige kommer fjärrvärme till stor del från att man eldar upp avfall. Och en hel del av det som inte går att återföra till kretsloppet – till exempel plast som inte kan materialåtervinnas – värmer därmed upp våra bostäder. Och även om sådan återvinning gör att man tar tillvara på energiinnehållet, så är det inte gott nog för ett framtida cirkulärt samhälle.
I ett sådant måste materialen cirkuleras i så hög utsträckning som möjligt. Och det som försvinner ur ett kretsloppet ska ha spelat ut sin roll som materialresurs helt och hållet. Därför är elektronikprodukter som innehåller en hög andel plast med låg materialåtervinningsgrad en stor utmaning.