Vad händer med min gamla telefon?

Mobiltelefonen är en av våra vanligaste elektronikprodukter och på bara en generation har vi gått från noll till flera miljarder i hela världen. Bara i Sverige såldes det 2019 såldes det ungefär 3,5 miljoner telefoner, samtidigt som över 20 miljoner gamla mobiler ligger hemma i svenskarnas lådor och väntar på att återvinnas. Men vad innehåller en mobil? Hur sker brytningen av de ofta sällsynta metaller som behövs? Och hur återvinner vi mobiltelefonerna när vi pratat klart i dem?

Varifrån kommer materialet i en mobiltelefon?

Materialet till delarna i en mobiltelefon har sitt ursprung i åtminstone tjugo olika länder från minst tre kontinenter. Det har gjorts flera livscykelanalyser på mobiltelefoner, för att undersöka var i produktens liv den har störst miljöbelastning. Vad dessa studier har gemensamt är att mobiltelefonens största miljöbelastning finns i tillverkningen. Eller egentligen ännu tidigare, då råmaterialet tas fram.

Komplexa produkter kräver många olika material. Alla har de sina unika egenskaper. Men att få fram dessa metaller genom gruvdrift kräver mycket energi och det skapar gruvavfall, 86 kilo per mobiltelefon enligt en studie. Vissa metaller som finns i en mobiltelefon finns bara på några få platser i världen, ofta i länder som inte har någon utvecklad lagstiftning för vare sig miljö eller sociala aspekter.

Men strängare lagar, krav från kunder, ny kunskap och teknikutveckling driver utvecklingen framåt och alla kända, större varumärken arbetar med hållbarhetsarbete. Bland annat har tillverkare under de senaste åren uteslutit och ersatt en del av de ämnen som är skadliga för människa och miljö; som Berylliym, Kvicksilver, Bly, Arsenik, Polyvinylklorid (PVC) och Bromerade flamskydd (BFRs).

Vill du veta mer om vilka metaller en mobiltelefon innehåller och vilka utmaningar som finns under brytningen av dem? Du hittar det i avsnittet om Sällsynta Metaller.

Mobiltelefonen på återvinningen

Trenden går mot att vi använder mobiler allt längre innan de byts ut. Begagnade mobiler säljs ofta privat, eller byts in i butik i samband med köp av en ny telefon. Vad som händer med den inbytta mobilen beror på hur gammal den är och vilket skick. Fungerande produkter gås igenom för att säljas på andrahandsmarknaden. Nyare modeller har en marknad i Norden medan äldre modeller säljs i andra europeiska länder. De mobiler som är trasiga eller är så gamla att de inte har något ekonomiskt värde blir liggande ett tag hemma, kanske i småsyskonens leksakskorg. Resultat från olika undersökningar pekar på att det ligger mellan 20 och 25 miljoner mobiltelefoner i svenska hem eller kontor som väntar på att återvinnas.

När mobiltelefonerna väl hamnar på återvinningen ingår de i gruppen ”diverse elektronik”. Det kan vara allt från TV:s och dammsugare till hårfönar och mobiltelefoner. Innan produkterna kan återvinnas går de genom en förbehandlingsprocess. Syftet är att rensa produkterna från farligt avfall, exempelvis batterier, oljor, kvicksilver. Men även värdefulla material såsom kretskort läggs i separata kärl. Det som blir kvar åker sedan vidare till en fragmentering. Det betyder att materialet slås sönder till små bitar. På så sätt förvandlas det som förut var en sammansatt produkt till olika högar av plast, metall och glas.

Efter förbehandlingen skickas materialet vidare till olika behandlingsanläggningar. En del plast kan materialåtervinnas medan en del går till förbränning på fjärrvärmeverk. De plaster som innehåller farliga ämnen förbränns vid speciella anläggningar som har extremt höga temperaturer och där rökgasen filtreras i flera steg. Metall går till smältverk. Genom att smälta ner exempelvis kretskort går det att separera olika metaller.

Läs mer om hur metall återvinns i avsnittet om Sällsynta metaller.

Publicerat 2021-01-26