Rapport om framtidens lastbärare

Att samla in elavfall innebär alltid risker, vilket är varför det är viktigt med rätt typ av transportkärl, eller vad vi kallar ”lastbärare”. El-Kretsen har, tillsammans med Avfall Sverige, finansierat en ny studie genomförd av Ramboll Sverige AB, där man kartlägger olika kriterier för hur man ska ta fram ännu bättre och säkrare lastbärare.

Intervjuer, workshopar, omvärldsanalyser och litteraturstudier har legat till grund för kartläggningen, och det har funnits en referensgrupp med representanter från alla delar av lastbärarnas hanteringskedja (därmed också från El-Kretsen).

Så här ser flödet ut för lastbärarna: Materialet lämnas av på en ÅVC (återvinningscentral) av en avfallslämnare. Transportören hämtar sedan upp behållarna och kör vidare till förbehandling eller återbruksaktör. Tomma burar återförs sedan av transportören till ÅVC:en.

Genomgång av olika lastbärare

Elektronikburen

Ett kärl med galler som saknar lock. Används för ungefär hälften av alla transporter av elavfall inom Sverige, och det finns ca 35 000 i omlopp.

Fördelar
Fäll- och stapelbara, vilket sparar plats
Stabila
Kan öppnas från olika håll
Lätta att reparera, pga den icke-galvaniserade ytan

Nackdelar
Går ofta sönder
Klämrisk
Tung
Stöldrisk p.g.a. burens galler
Inget lock – kräver väderskydd
Ej brandskyddad
Svår att fylla optimalt när stort elavfall tas emot
Ej transporteffektiv (tomt utrymme ovanför det högst lastade kärlet på ca 60 cm)

Den gula boxen

Plastkärlet med lock är anpassade för långa lysrör och ljuskällor.

Fördelar
Lätthanterlig (väger ca 80 kg när den är full)
Håller länge (vissa av boxarna är äldre än 20 år och fungerar fortfarande)
Väderskyddade
Transporteffektiv – storleksmässigt passar den bra, samt kan lätt kombineras med tyngre last

Nackdelar
Lock trillar lätt av, samt saknar hänganordning
Ej hopfällbara

Den röda batteriboxen

Kärlet har liknande form och funktion som de gula boxarna. Spännband används för att sätta fast locket.

Fördelar
Godkända enligt ADR:s regelverk för transport av farligt gods
Galler kan läggas på så att större litiumbatterier inte blandas med de övriga batterierna, samt att inga plastpåsar åker ner.
Transporteffektiv (stapelbar)

Nackdelar
Tunga när de är fulla
Spännremmarna går ofta sönder eller fastnar i andra lastbärare
Ej brandsäkra
Ej hopfällbara

Lastväxlarcontainern

Ett kärl som ska hanteras med lastväxlare.

Fördelar
Behöver inte hanteras av ÅVC-personal
Stöldsäkra
Fungerar som brandcell, går att dra undan vid eventuell brand
Transporteffektiv (finns ett väl utvecklat logistiknät för deras transport)
Bra fyllnadsgrad

Nackdelar
Brandrisk (elavfallet hanteras mer ovarsamt)
Manuell hantering krävs i vissa fall
Försvårar återvinning och återanvändning (avfallet skadas ofta vid hantering)

Vilka problem behöver lösas?

Brandrisken är alltid en risk, om elavfallet hanteras ovarsamt eller är skadat. Hos förbehandlarna är risken för brand störst, och sker främst i containrarna (men även i sorteringsprocessen). Det sker bränder minst en gång i månaden hos förbehandlarna. Även hos ÅVC:er kan det då och då rapporteras om bränder. Inga fall har rapporterats hos transportörerna, även om risken såklart finns. Litiumbatterier som finns i allt från mobiler till datorer är den största boven när det gäller bränder. Pga detta används vermikulit i de röda lastbärarna som används för litiumbatterier, stora batterier och skadade batterier. Vermikuliten flera syften: det verkar stötdämpande, absorberande, svårbrännbart och isolerande. Dessa egenskaper minskar risken för att batterierna skadas under transporten och om en brandfarlig reaktion skulle starta i ett batteri så skyddar vermikuliten mot att reaktionen sprids till fler batterier.

Utöver detta drabbas samtliga aktörer av att lastbärarna ofta är skadade. Elektronikburen kan vara svår att fälla ihop om den är trasig, vilket kan leda till klämskador vid felhantering.

Hos ÅVC:er är stöld vanligt förekommande. Detta innebär ju att elavfallet inte kan behandlas på ett miljöriktigt sätt (ofta dumpas elavfall i naturen efter stöld på ÅVC), och det kan också bidra till att de anställda känner sig otrygga. Säkerhetspersonal kanske måste användas vilket innebär merkostnader.

Elektronikburarna är väldigt tunga och tar mycket plats. Detta gör att de blir svårhanterliga samt inte alltid t ex kan väderskyddas.

När man använder lastväxlare försvåras förbehandlingsprocessen eftersom t ex kablar trasslar ihop sig eller elavfallet går sönder när materialet töms ut på asfaltsyta.

Framtida lastbärares funktion bör vara fokuserad på brandsäkerhet och kärltäthet för att undvika spill. Dessutom bör det tillkomma lösningar för material som kan återanvändas. En ytterligare aspekt är om lastbärarna också ska vara insynsskyddade.

Framtida utmaningar och lösningar

Rapporten indikerar att det kan tänkas komma strängare lagstiftning och högre krav på miljösäkerhet för hanteringen av elavfall framgent. Därför bör framtida lastbärares funktion vara fokuserad på två saker: brandsäkerhet och kärltäthet för att undvika spill. Dessutom bör det tillkomma lösningar för material som kan återanvändas, eftersom allt material idag samlas gemensamt i elektronikburen. En ytterligare aspekt är om lastbärarna också ska vara insynsskyddade.

För avfallslämnare på ÅVC:er är det viktigt att lastbärarna är utformade på ett sätt som gör att man självständigt ska kunna nyttja behållarna, och utan risk för skador. Detta kan vara en utmaning då det innebär en förmodad ökad stöldrisk samt sämre kärlfyllnadsgrad.

Det ska finnas utrymme för tydliga skyltar på lastbäraren, vilket minskar risken för felsortering.

Brandsäkerheten är en viktig aspekt. Framtida lastbärare bör utformas för att förebygga och minimera bränder. Negativa bieffekter av det kan vara tyngre lastbärare vilket leder till svårare hantering. Dessutom blir då lastbärarna dyrare. Samtidigt kan det bli mer kostnadseffektivt då man lägger mindre pengar på brandförebyggande åtgärder.

Rapporten tar upp mindre lastbärare som förslag på lösning vad gäller deras hantering. Dock kan detta medföra att deras kompatibilitet med andra insamlingsbehållare påverkas negativt.

Att elektronikburarna är hopfällbara är bra ur ett utrymmesperspektiv, men kan lätt böjas vilket innebär en arbetsmiljörisk.

Framtidens lastbärare bör kunna tömmas med maskinell hantering, vilket gör containrar mindre lämpliga. Dock hanteras containrarna i mindre utsträckning på ett manuellt sätt vilket anses vara en fördel.

Lastbärarna bör göras i ett material med hög kvalitet vilket ökar deras livslängd. De bör också vara lätta att reparera samt ha utbytbara reservdelar. Att de kan förvaras utomhus i alla väder anses också vara ett viktigt kriterium.

ID-märkningen är viktig, för den gör att vi kan följa lastbärarens hela resa genom återvinningsprocessen. Denna metod består idag av att en streckkod läses av i det olika stegen. Dock behöver streckkodslösningen ses över då de ibland kan vara oläsliga. En lösning kan då istället vara GPS-chip eller liknande.

Återanvändning av elektronik kan vara fördelaktigt ut miljösynpunkt. Lastbärarna bör främja detta oavsett om det gäller återbruk av hela eller delar av produkten.

Hur går man vidare?

Rapporten utgör en första kartläggning av behovet hos framtida lastbärare, och mer utredande arbete krävs. Olika aktörer har olika önskemål för utformningen av kärlen, vilket kan försvåra processen att skapa nya. Man kan ta inspiration över nationella gränser hur andra länder valt att hantera sina utmaningar.