Podd: Avfallet – en riktigt sopig podd
I det nya avsnittet ”It’s electric” från podden Avfallet – en riktigt sopig podd så pratar man med olika aktörer inom återvinnings-, återbruks-, och avfallsbranschen om hur de hanterar sin del av elektronikkedjan för att göra den så cirkulär som möjligt. De flesta av oss vet att det kan vara farligt att bryta sällsynta jordartsmetaller, och att det är en av orsakerna till oroligheter i länder som t ex Kongo. Dessutom är det dåligt för miljön, bland annat bidrar utvinningen till förgiftning av grundvatten i Kina. Ett sätt att handskas med dessa problem är återvinning och återbruk, så att man i stället för att bryta nytt material, kan återanvända det redan utvunna materialet. Avfallet är en podd producerad av Sysav med miljöpedagogerna Ann Nerlund och Rustan Nilsson. I detta avsnitt ger IT-återbruksföretaget Inregos hållbarhetschef Sebastian Holmström, avfallskoncernen Sysavs avdelningschef Rasmus Beckman och El-Kretsens marknadschef Mårten Sundin sin syn på hur man ska sluta elektronikcirkeln.
Varför är det dåligt att elektronik hamnar i soporna egentligen? Sysavs Rasmus Beckman säger att avfallet eldas upp och förvisso kan bli till energi, men att det hellre skulle materialåtervinnas. Till exempel så kommer metaller ut på andra sidan efter eldning, och återvinns i det läget men kan då tappa i kvalitet.
Elektronikprodukter består ofta av stora delar plast. Om den plasten bränns tillsammans med vanliga sopor ger det upphov till fossila koldioxidutsläpp, vilket är skadligt för ozonskiktet (det som kallas växthuseffekten).
Rasmus nämner också att det kan bli riktigt farligt om batterier hamnar i vanliga soporna, eftersom dessa (framför allt litiumbatterier) medför en risk för brand och kan – vid en s k ”termisk rusning” – bidra till okontrollerade bränder.
Ett fenomen som börjar vinna mark i Sverige är återbruk av elektronik, med företag som Swappie och Inrego i spetsen. Inregos Sebastian Holmström förklarar att deras affärsidé går ut på att de köper in uttjänt elektronik från företag, organisationer och kommuner. Inrego lagar sedan produkterna, och säljer vidare dem med garanti. Av Inregos 350 000 återbrukade produkter från 2021, är återvinningsgraden 92%. Dessutom används reservdelar från det material som inte kan lagas till de andra produkterna.
Ett problem med elektronik är att det finns pengar att tjäna på att olagligt sälja vidare produkter utomlands. Då kan man inte säkerställa att produkterna tas hand om på ett miljöriktigt sätt, och de kan t ex sluta upp på soptippar i fattiga länder. Dessutom är det en gråzon att bedöma vad som räknas som begagnade produkter och vad som räknas som avfall. El-Kretsens Mårten Sundin säger att långt ifrån alla länder har samma lagstiftning, och tror på en harmonisering över landgränserna, med lika regler gällande både tillverkning och återvinning. Han säger också att i Sverige kan man känna sig trygg i att om ens elektronik hamnar i El-Kretsens flöden kommer det att tas om hand och hanteras på rätt sätt.
Men vad händer med avfallet efter att de kommit till El-Kretsens återvinning? Jo, det samlas in, transporteras iväg, och kommer sedan till så kallad förbehandling, där man tar bort miljöfarliga eller värdefulla delar (t ex kretskort). Det som sedan är kvar mals ner till ett renare material. I grova slängar kan 70 % bli till nytt material. 30 % blir till energi och kan t ex användas som fjärrvärme i Sverige.
Producentansvaret – dvs att producenter vid import- eller tillverkningstillfället betalar en miljöavgift för att deras elektronikprodukter och/eller batterier någon gång i framtiden ska kunna återvinnas – fungerar bra i Sverige och ses som ett föredöme. Detta beror mycket på ett effektivt samarbete med kommunerna. Många personer i Sverige ser dessutom återvinning av uttjänta produkter som en självklarhet, vilket är varför systemet fungerar så bra som det gör. Bra jobbat hörni!
Publicerat 2022-01-17
