Plast är olja

Plast är en oljebaserad produkt, och den olja som legat dold i årtusenden har på bara de senaste 100 åren kommit att bli en del av i stort sett alla produkter vi har. Oljan har inte bara högt energivärde, den är också formbar och lätt att anpassa för olika ändamål. Inte minst för att göra plast. Listan på tillsatser i plasten kan dock göras lång, och många av dessa tillsatser är skadliga för både miljö och hälsa.

För att ge plast de önskvärda egenskaper och det utseende som eftersträvas används tillsatser. Färg och glansmedel för produktens finish. Mjukgörande medel för att göra plasten böjlig. Flamskyddsmedel för att minska risk att plasten börjar brinna vid överhettning. Antioxidanter för att förlänga hållbarheten på plasten. Listan på tillsatser kan göras oändligt lång. Många av dem har tyvärr visat sig ha betydande negativa effekter på miljö och hälsa. Vissa bromerade flamskyddsmedel bryts inte ner i naturen. Giftiga ämnen bioackumuleras och sprids från djur till djur och från en generation till en annan.

Regelverk för tillsatser i plast

EU har under de senaste 20 åren arbetat aktivt för att minska spridningen av dessa skadliga ämnen. Reach-förordningen (2007) ökar synligheten om vilka kemikalier som finns i material och produkter. RoHS-direktivet (2012) begränsar vilka kemikalier som får användas. POP-förordningen (2004) begränsar användningen av långlivade organiska föroreningar.

Parallellt med utvecklingen av en striktare lagstiftning har många elektronikproducenter haft egna program för att reducera eller ersätta kemikalier och särskilt miljöfarliga metaller. Erkänt farliga ämnen såsom kadmium, bly, kvicksilver och flera av de bromerade flamskyddsmedlen har försvunnit från många produkter.

Fortfarande finns gott om ämnen vars miljökonsekvenser vi idag inte har full vetskap om, men som producenterna listat som potentiellt farliga som ska fasas ut. Exempel på sådant kan vara PVC, beryllium och bromerade flamskyddsmedel.

Farliga tillsatser i importerade plastprodukter

Lagar och direktiv sätter spelreglerna för de som ska producera varor. Det finns också olika typer av standarder som kan vara en hjälp vid upphandlingar eller andra typer av inköp. Men det kan också vara åt andra hållet, att vi får in produkter som innehåller kemikalier trots att de är förbjudna.

Resultatet från analyser som Kemikalieinspektionen gjort tyder på att nästan varannan produkt som köps in via näthandel utifrån EU innehåller förbjudna ämnen. Vanligast är bly, kadmium och mjukgörande ftalater. Även näthandelsföretag inom Sverige och EU har visat sig sälja produkter med förbjudna ämnen, men i något lägre omfattning. Samma resultat visar Elsäkerhetsverket som tittat på säkerhet för hälsa och brand. Produkter som skulle varit förbjudna inom EU säljs via e-handelsplatser baserade utanför EU.

Publicerat 2021-01-26