Konfliktmineraler och miljöhot

Komplexa elprodukter kräver många olika material och alla har de sina unika egenskaper. Men att få fram dessa metaller genom gruvdrift kräver mycket energi och det skapar gruvavfall; enbart i Sverige skapas det varje år 100 miljoner ton. Vissa metaller finns bara på några få platser i världen, ofta i länder som inte har någon utvecklad lagstiftning för vare sig miljö eller sociala aspekter. Den kraftigt ökade efterfrågan på sällsynta metaller kombinerat med problemen med gruvbrytning är en anledning till att återvinning av sällsynt metall är så viktigt.

Eftertraktade konfliktmineraler

I Sverige är det lätt att se gruvor som något storskaligt och industriellt. Men globalt sett jobbar ungefär nio av tio gruvarbetare, uppemot 100 miljoner människor, i småskaliga, familjeägda eller informella gruvor. Brytningen sker till stor del för hand och är förenat med en lång rad sociala och miljömässiga problem.

En aspekt varför vissa metaller är så åtråvärda är att de enbart finns på ett fåtal platser, exempelvis står Kina för runt 95 procent av tillgången på de så kallade sällsynta jordartsmetallerna REE. Många av de krig vi ser i världen har sin upprinnelse i konflikter om just naturtillgångar. Tenn, guld, wolfram och tantal är exempel på metaller som är vanliga i elektriska produkter och som klassas som konflikmineraler. De utvinns till stor del där väpnade grupper har tagit kontroll över mineralrika områden för att på så sätt finansiera sin verksamhet.

Ett exempel på det är Kongo som under lång tid har befunnit sig i en väpnad konflikt. En svag stat i kombination med en rad olika militariserade maktcentra finansieras av gruvbrytningen. Landets mest kända produkt är kobolt och eftersom ca 60 procent av jordens tillgångar av kobolt finns i Kongo har de också en unik marknadsposition.

60% Mer än hälften av jordens tillgångar av kobolt finns i Kongo, ett land som befinner sig i väpnad konflikt.

Gruvbrytning är också en fråga på den politiska agendan inte bara i Sverige utan för EU som helhet. Kartläggningar av gruvor, möjliga tillgångar och fördelning av dessa runt om i världen visar med all tydlighet sårbarheten i att vara beroende av ett eller ett par länder. I vissa fall har dessutom enstaka företag i stort sett har monopol på enskilda metaller.

Guldbrytning hotar miljön

Ett exempel på hur brytning av sällsynta metaller även påverkar miljön är guld. I småskalig gruvbrytning är det vanligt att fälla ut guld med hjälp av kvicksilver. Ämnena blandas och hettas upp. Kvicksilvret förångas och rent guld fälls ut från övrigt material. Det är lätthanterligt och billigt, men ångan sprids till de som arbetar på platsen och vidare upp i atmosfären. Småskalig guldbrytning är den enskilt största källan av utsläpp av kvicksilver, så mycket som 1 000 ton varje år. Kvicksilver är ett av våra allra farligaste miljögifter och eftersom det är ett nervgift är det direkt skadligt för vår hjärna. De som arbetar på plats utsätts direkt men ångan sprids även i atmosfären globalt och fångas så småningom upp av växter och djur.

Det finns alternativ till att använda kvicksilver för att fälla ut guld men anledningarna till att kvicksilver fortsätter användas är att det är beprövat, billigt och effektivt. I kombination med låg kunskap om dess negativa verkningar för människa och miljö gör detta att man fortsätter använda det.

Lagstiftning och högre krav behövs inom metallhandeln

I västvärlden har riktlinjer och lagstiftning tagits fram för att synliggöra och därmed kunna påverka det sätt som metallerna tas fram på. Globalt drivs arbetet bland annat av Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD), som tagit fram standarder för såväl företag som länder att arbeta efter.

EU har också en förordning som reglerar hur leverantörsleden ska arbeta för att minska makten hos de väpnade grupper som tjänar på en oreglerad marknad. Förordningen har fått kritik för att den är mindre omfattande än OECDs ramverk, framförallt genom att den enbart ställer krav på de företag som köper metaller, inte de företag som köper mineralrika produkter, exempelvis elektronikprodukter. I takt med att jordens befolkning växer och alltfler får högre levnadsstandard blir frågan om var och hur våra metaller framställs ännu mer central, både ur ett hållbarhets- och ett tillgångsperspektiv.