Framtiden för sällsynta metaller

Tekniken har gjort oss beroende av sällsynta metaller och skapat en kraftigt ökad efterfrågan. För att slippa problemen förknippade med gruvbrytning är det intressant att istället försöka återvinna så mycket som möjligt. Runt om i världen pågår forskning för att möta utmaningarna med de sällsynta metallerna som ofta finns i så små mängder att det dels är svårt att veta var de förekommer, dels är svårt att få ekonomi i återvinningen av dem.

Gruvbrytning på hemmaplan kontra ”urban mining”

Med avancerade elektroniska produkter och batterier är vi idag beroende av en lång rad sällsynta metaller. Av de sällsynta jordartsmetaller som används kommer 95 procent från Kina, och övriga 5 procent från andra länder än Europa. EU har initierat flera studier för att kartlägga och utröna möjligheten till ett minskat importberoende. En del i detta är att börja utvinna dessa metaller här i Europa. Exempelvis nämns att Sverige beräknas stå för så mycket som 50 procent av Europas fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller, REE (Rare Earth Elements). Men det andra och mer uppenbara sättet att få tillgång metallerna är att återvinna dem från de elprodukter som samlas in och återvinns idag, så kallad ”urban mining”. Idag materialåtervinns mindre än 1% av sällsynta jordartsmetaller.

Utmaningarna med att återvinna sällsynta metaller

Små volymer i kombination med en energikrävande process gör att de stora smältverk som idag återvinner elektronik inte har processer som gör det ekonomiskt möjligt att återvinna jordartsmetaller och flera andra sällsynta metaller. Men vi befinner oss i en tid då både EU och en lång rad företag, institut och skolor intresserar sig för hur det ska bli verklighet. Studier visar att olika metaller kräver olika tekniker för att de ska fällas ut från övrigt material.

Ett kriterium för att välja vilken eller vilka metaller man inledningsvis ska rikta in sig på kan baseras på aspekter såsom teknisk möjlighet, input energi, koncentration och pris som råvara. Återkommande bland studier nämns magnetiska metaller. I jämförelse med andra är de relativt enkla att återvinna tekniskt och de är åtråvärda som råvara. Även producenter har analyserat vilka ämnen de ser som kritiska ur ett tillgångsperspektiv och/eller vilka som har särskild påverkan socialt och miljömässigt. Det kan ge en samlad bild av var man ser störst risker och vart man ser störst möjligheter. Även här lyfts magnetiska metaller fram, exempelvis Neodymium, som används för att få mobiltelefoner och andra produkter att vibrera.

Forskning om spårbarhet

För sällsynta metaller är ett dilemma i dagsläget att vi inte vet vilka metaller som finns i vilka produkter. Projektet KEEP, som drivs av Chalmers Industriteknik, och där El-Kretsen är projektdeltagare, är en studie för att utveckla spårbarhetssystem av elprodukter. Tanken är att hela värdekedjan skulle tjäna på informationen gjordes tillgänglig och en sådan databas skulle öppna möjligheter för återanvändning, reparationsinstruktioner, produktinnehåll med mera. Ett sådant verktyg skulle också vara till hjälp för framtida utformning av producentansvaret som sådant, med faktabaserad information som grund för vilka möjligheter vi har.

Även om Chalmers modell för detta är unik i sig så delas deras tankar av liknande projekt runtom i forskarvärlden. Kartläggningen av de resurser som finns inom ”urban mining” i framtiden och hur de bäst ska nyttjas är ett område som ökar i aktualitet för varje år. El-Kretsen stödjer universitet och forskning. Vår möjlighet, som länk mellan producent och återvinning, är att delta och lära men också driva frågor som skapar smartare och effektivare återvinning i framtiden.

Publicerat 2021-01-26